Personakt Antavla

8 Jakob Jonsson

Bonde. Blev 61 år.

Far:16 Jonas Jacobsson (1806 - 1880)
Mor:17 Anna Katarina Eriksdotter (1807 - 1875)

Född:1832-09-19 Sandvik, Stensele (AC) 1)
Död:1894-09-09 Kyrkberg, Stensele (AC) 2)

Äktenskap med 9 Katarina Agatha Eriksdotter (1842 - 1933)

Vigsel:1864-03-28 Stensele (AC) 3)

Barn:
Jonas August Jacobsson (1865 - 1958)
Erik Abraham Jakobsson (1866 - 1868)
Johan Petter Jakobsson (1868 - 1900)
Kristina Alexandra Jakobsdotter (1870 - 1938)
Sara Augusta Jakobsdotter (1872 - 1900)
Jacob Alfred Jacobsson (1874 - 1875)
4 Walfrid Jakobsson (1876 - 1949)
Evelina Agatha Jakobsdotter (1880 - 1960)
Karl Robert Jakobsson (1880 - 1900)
Frans Elof Jacobsson (1884 - 1915)

Noteringar


Dikt upptecknad av Gustaf Walfrid Walfridsson sommaren 1982 i samband med en släktträff i Kyrkberg, Stensele (AC). I den berättas om familjen Jacob och Catharina Agatha Jonsson och deras barns öden.

Kyrkbergsgubben gammal bor
ut på vilda stupet
Ut mot sjön Storuman glor
där fisken går i djupet

Där vid stranden kom ett par
Jakob, Katrina,
Deras stuga än står kvar
dess väggar nu är fina

Jakob knappast sextitvå
hastigt mötte döden
Tretti år de delat då
den enda gårdens öden

Jonke sin fästmanspresent
gömde uppå taket
Foten slant, då var det hänt
och alla hörde braket

Avsvimmad han i farstun låg
med psalmbok, schalen fina
De, hemliga presenter såg
han köpt åt Josefina

Janne byggde sedan gård
i Strömsund sen han fria
Där blev de kvar på mark så hård
Janne med sin Maria

Kristina så sin Per fick se
så klart han fick sin flicka
Där bröllop stod i dagar tre
i farstun där stod dricka

Köksdörr´n för trång
bryt locket väck!
Kring kanten skopor dinglar
och kvinnor se med blandad skräck
hur gubbarna nu vinglar

År nittonhundra, tragiskt år
då Janne, Robert, Sara,
hennes man, och flera får
lungbrand, bygdens fara

Då hästar sju längs Uman drar
med var sin svarta kista
Vad känner då en ensam mor?
Tre barn på en gång mista!

Fridde till Maria går att fria
det var givet
Tretton barn tillsammans får
sju av dem miste livet

Blå vägen bröts, han kallades dit
med knoster sten han grusar
Han kallas "gubben dynamit"
och doftar svett och snusar

Lina och Erik sen förut
har träff bestämt vid kyrkan
Kyrkbergs folk ej då ror ut
ty vinden ökar i styrkan

Strömsunds kyrkbåt då man ser
Linas oro nu öka
"Säg ej ordet omöjligt mer,
utan att ens försöka!"

Elofs fäboddiken vi än kan se
Vi undra
hur han ensam här stod i
hans krafter vi beundra

Han timmer utför berget kör
där han sitt öde mötte
Till byn hans rop på hjälp man hör
hans lass mot storgran stötte

I hyddan bort vid slåttermyr
en kaffeeld syns flamma
Med bud dit Jonke färden styr
han sa " I natt dog mamma"

Bort från strand en båt nu ror
mot fjärran stäven vänder
Den sista färd för gammelmor
mot obekanta stränder

Hos Friddes sista natten blev lång
vet livets slut är nära
Han bad en bön och sjöng en sång
"Hälsa till mina kära"

Kyrkbergsgubben nu han ser
barn av nybyggarbönder
Den dag vår släkt ej samlas mer
då faller släkten sönder


------------------x--------------------------

Elesabeth Sofia Olofsdotter, född 1859 19/11 var piga sedan 1882

hos Jakob Jonsson i Kyrkberg

-------------------x----------------------

Samuella Eugenia Gustafsdotter, född 1876 29/6 i Östervik,

Stensele (AC). Bosatt i Bastuträsk, Stensele (AC),

var piga hos Jakob Jonsson i Kyrkberg 1892

Jacob och Catharinas stuga, som har flyttats många gånger, finns fortfarande kvar. De röjde, odlade och byggde, så att efter 15-20 år räknades Kyrkberg till ett bra ställe. Potatis och korn växte mycket bra och hade sällan någon känning av frosten. De bodde under sommaren i fäboden, då det mesta av kornas utfodring skulle slås ute på myrarna. Familjen ökade också i takt med åkertegarna, så att efter 21 år i Kyrkberg hade Catharina fött 10 barn. (Algot Valfridsson 1968) Död - Blindtarmsinflammation


Källor

1)Stensele C:1 (1816-1862) Bild 54 / sid 51
  
2)Stensele F:1 (1866-1894) Bild 50
  
3)Stensele EI:2 (1863-1894) Bild 7, Stensele EI:2 (1863-1894) Bild 8