Personakt Antavla

244 Erik Olofsson

Nybyggare i Hacksjö, Åsele (AC), sedan Vilhelmina (AC). Blev 52 år.

Far:488 Justin Olof Olofsson (1690 - 1750)
Mor:489 Kerstin Nilsdotter (1712 - 1778)

Född:1747-05-02 Klitten, Älvdalen (W) 1)1744 i Dalarna enl Kjell-Åke Lundström´s CD
Bosatt:Hacksjö, Vilhelmina (AC) 2)
Bosatt:efter 1800 Vilhelmina (AC) 1)
Död:1800-04-05 Hacksjö, Vilhelmina (AC) 2)Död af lungsot
/Kjell-Åke Lundström´s CD
 

Barn med 245 Margareta Andersdotter (1760 - 1847)

Barn:
Olof Eriksson (1779 - )
122 Anders Eriksson (1781 - 1878)
Kerstin Eriksdotter (1786 - )
Katarina Eriksdotter (1789 - )
Lars Eriksson (1792 - )
Margareta Eriksdotter (1794 - )
Anna Eriksdotter (1797 - )
Erik Eriksson (1798 - )

Noteringar

När man ser i kyrkböckerna kan inte livet ha varit nådigt under Erik Olssons liv, han föddes till ett liv i fattigdom, hans far var sextio år när han föddes och dog när han endast var tre år gammal. Modern gifte om sig med en soldat som kanske inte hade så stor utkomst. Han gifte sig dock med en kvinna som kom från en rikare trakt men hon var dotter i familjen och det fanns nog ingen plats för dem att slå sig ner i hennes by. Efter äldsta sonen födelse har prästen skrivit i hfl att familjen flyttade till Ragunda, Ångermanland. Sedan har prästen strukit över Ragunda, och frågan är då om de begärt flyttbetyg dit och sedan inte stannade. Hustruns två bröder flyttade också ifrån bygden och den ene brodern dog i Ångermanland. Tydligen flyttade de ner till kusten för att eventuellt få någon form av utkomst, men de flesta slog sig ju ner i kustområdena. De fick antagligen höra talas om att de kunde få slå sig ned på lappskattelandet i Umeå eller Åsele och vandrade iväg uppför Ångermanlven för att så småningom komma till Hacksjö som då tillhörde Åsele lappmark. I O P Petterssons beskrivning om byn talas det om en dalmas som gift sig med en lappkvinna, vilket betyder att Erik hade lärt sig svenska medan hustrun talade Älvdalsmål, och som den inhemska befolkningen tog för samiska. O P Pettersson, "Gamla byar i Wilhelmina III-IV, sid 123-124: "Någon gång i senare hälften av 1700-talet började började en dalkarl vid namn Erik Olofsson, gift med en lappkvinna vid namn Marget Andersdotter, att upptaga ett nybygge på sand- och grusmon vid östra sidan av Lilla Hacksjön. Han lät där utsyna åt sig gårdsställe och åkerodlingsland samt ängar och fick fribrev på att få anlägga och upparbeta nybygget. Men om detta nybygges uppkomst finnas numera inga anläggningshandlingar i behåll.Några år efter att Erik Olofsson hade fått frihetsbrev på sitt nybygge, började en lappman taga upp åt sig ett nybygge på samma mo vid östra sidan om Lilla Hacksjön ett stycke söder om Erik Olofssons gårdsställe, så att de blevo två grannar vid Hacksjön. Vilket namn lappmannen hade är okänt. Men de två grannarna råkade efter en längre tids förlopp i häftig ovänskap och grälade med varandra. En dag på försommaren ett år råkade Erik Olofsson och hans två pojkar i häftigt gräl med grannen om fiskerätten vid ett visst ställe i sjön, och grälet slutade med att Erik Olofsson och pojkarna överföllo grannen och misshandlade denne så illa, att han blev sängliggande och dog efter ett par veckor. Lappmannens döda kropp lades i en kista, och denna jordades ned i en grop i sanden på en liten holme vid östra sidan om det långa näset i sjön. Gropen, där kistan doldes i sanden, är ännu i våra dagar synlig. Under höstvintern tog man upp kistan ur gropen och förde den döde mannen till Åsele kyrka, där han blev begraven efter vanlig ordning. Intet om överfallet och misshandeln kom till någon överhetspersons öron, och händelsen fick falla i glömska. Efter denna händelse levde Erik Olofsson blott en kort tid. Han hade med sin hustru två söner: Olof och Anders. Dessa voro vid faderns död ännu unga och omyndiga. Erik Olofssons änka ingick nytt äktenskap, och hon bestred sönernas rätt till Erik Olofssons nybygge. Huru Erik Olofsson kallade sitt nybygge, vet man icke*, men de som bygga och bo i Hacksjö kalla stället, där den första obetydliga gården vid Hacksjön haft sin plats, Sjögammelgården. Den är för länge sedan fallen i ödesmål. * Enl JB 1817 är Hacksjö "även Risliden kallat".
/Robert Edlund-internet


Källor

1)Robert Edlund-internet
  
2)Kjell-Åke Lundström´s CD