Historia / Byar

Inledning
De första nybyggarna
Kyrkberg
Pauträsk
Bergnäs

Inledning

De som av olika anledningar sökte sig till Umeå lappmark för att skapa sig en ny och förhoppningsvis bättre framtid hade i många fall en mycket svår uppgift framför sig. Tanken med den här sidan är att försöka måla upp och levandegöra den verklighet som mina anfäder kämpade med. De byar som tas upp nedan är byar som mina anfäder varit med och insynat och/eller bott och verkat i flera generationer.

De första nybyggarna

På 1500-talet hade bönderna vid östersjökusten upptäckt och lockats av de goda fiskevattnen i fjällträsken upp efter Uman ända upp till Juktån. Bönderna från kustbyarna stannade troligtvis veckovis i de små stugor som byggdes längs stränderna. År 1553 fanns regler för hur detta fiske skulle beskattas. I området fanns lappar som livnärde sig på jakt och fiske. År 1602 rapporterade fogden Carl Unesson att omkring Storuman fanns två lappar, som fiskade i sjön. Den ene hade 40 renar och den andra 35 stycken. I lappmarken fanns totalt 192 invånare, som tillsammans hade 566 renar.

I syfte att driva på kolonisationen sattes en expidition ihop som 1671 reste från Umeå upp till Storuman där de vek av ner mot Öreälvens källområden. Som ett resultat av detta utfärdades det så kallade "lappmarksplakatet" som innebar att nybyggare som flyttar in får "15 års förskoning för alle de skatter och utlagor, evad namn de hava kunna" samt frihet från knektutskrivning.

Den fasta bebyggelsen inom Umeå lappmark inleddes med att Johan Philipsson Hilduinen, med hustru och fyra barn, började bryta bygd vid Örträsket år 1678. Dessförinnan fanns i södra Lappland en enda nybyggare, nämligen finnen Nils Andersson i Gafsele som kommit dit 1674. Johan Philipsson Hilduinen som ursprungligen kom från Finland hade varit i Sverige i kanske 30 år innan han kom till Örträsk. Enligt uppgifter i gamla handlingar var han bosatt i Falun, vid Stora Kopparberget omkring 1645. Samuel, den älste sonen, övertog snart faderns nybygge och de två andra sönerna Johan och Erik tog upp egna nybyggen 1678 samt 1679. Hilduinens fullvuxna ungdomar blev bekanta med finska ungdomar i Agnäs som de kom att gifta sig med. Bönderna vid kusten ogillade att nybyggarna i Lappmarken befriats från militärtjänst och en natt tog tre karlar sig in i Johans hus för att föra honom till Umeå. Johan lyckades dock bli befriad från exercisen.

På 1680-talet hade klockaren Hans Ersson i Sorsele påbörjat ett nybygge vid Stensund, och bonden Jon Larsson lämnade Hjuken 1694 och blev nybyggare i Rusksele.

Vid det nya seklets början 1700 fanns alltså sex nybyggare inom Umeå lappmark. Det var de verkliga pionjärerna i "det öde och obrukade landet".

Denna lilla förtrupp utökades under åren 1700 - 1704 med nybrukare i Knaften, Falträsk, Björksele, Vägsele och Brattfors.

Sedan gjordes tydligen inga nybyggesupptagningar inom detta område under hela 25 år.

Mårten Mårtensson från Örträsk blev nybyggare vid Kattisavan 1730. Det var han som gick i strömmen i Umeälven 1732 och drog båten åt Karl von Linné. Johan Johansson d. y. från Knaften började vid Umgransele 1734, och Siksele insynades 1736 av två bondsöner från Umeå socken.

Så kommer 1740 - 1743 en lång rad upptagningar: Rusele 1740, Vormsele 1740, Luspen 1741, Gäddträsk 1741, Långsele 1741, Ruskträsk 1741, Lomfors 1742 och Bastuträsk 1743.

När en blivande nybyggare utsett en lämplig plats för sitt nybygge vidtog en lång procedur, som kunde ta flera år innan allt var godkänt av myndigheterna. Först skulle landshövdingeämbetet tillskrivas med en ansökan om att få insyna området, vilket vanligtvis gjordes av länsman och två nämndemän. Det protokoll som då upprättades gick sedan till nästkommande ting i Lycksele, där rätten fattade beslut och ifall det blev positivt föreslog antalet frihetsår för nybygget. Handlingen skulle slutligen in till landshövdingeämbetet i Umeå, som fastställde frihetsårens antal och lämnade anläggningsutslaget.

De flesta byarna i Stensele fick omkring tjugo års skattefrihet men ända upp till trettio år förekom. Skarvsjö fick arton år, Kaskelougt tjugofem år och Grannäs trettio år. När frihetsåren var till ända skattlas hemmanet i mantal.

Kyrkberg

Nybyggarna Carl Nathanaelsson och Philip Simonsson i Luspen anhöll 1796 om utsyning av ett nybygge vid Storuman i närheten av Kyrkberget. Syneinstrumentet granskades och godkändes vid Lyckseletinget 1800.

Ingen av insynarna flyttade dit. Olika personer bodde där inhyses. Gabriel Danielsson i Barsele ägde besittningsrätten till Kyrkberg i 13 år, men han bodde aldrig där. 1814 omtalas att Johan Johansson i Kyrkberget hade fått insyna åkerjord "på ett näs uti sjön Stor-Uman som anses blifwa befriad från frostacktighet, genom den marken på sidorne omgifwande djupa Sjön."

Då Kyrkberg insynades, antecknades i protokollet att vid Kyrkoberget fanns bördig och frostfri åkerjord av tillräcklig vidd. Men vid skattläggningen 1815 låter det på annat sätt:

"Åkerjorden består af stenig och ofruktbar jordmohn, så Åboens egenteliga närings tilgångar äro Fiske och Djurfång."

Erik Joelsson i Gaskelougt fick övertaga Kyrkberget 1817. Av- och tillträdessyn hölls den 11 juni. Erik insynade Strömsund 1819 och Långbäck 1821. Hälften av Kyrkberg och hälften av Långbäck sålde Erik 1823 till Daniel Jonsson från Skarvsjön.

Erik flyttade till Strömsund, och Kyrkberg kom att ligga obrukat. 1844 ansökte nybyggarna i Sandviken om tillstånd att få upprätta nybygget. Syneinstrumentet berättar:

"Detta ställe som för åkerbruk är det säkraste bland alla vid Stora Umasjön har förut varit bebott, men Åboen Johan Johansson fick tillstånd att flytta en mil härifrån för något öfver 20 år sedan under vilken tid stället legat öde utan att Strömsunds Männen kunnat underhålla lämnade Åker lapparne hvadan de medelst köpebref såld ena hälften deraf till Jon Jacobsson och andra hälften till Jon Andersson, och som Jon Andersson är välfjädrad, låter han böra vara synnerligen belåten med den lösen som erbjudes honom för den vanhäfdade åkerfläcken, uti hvilket han ej äger Immesjon. Sökandena böra få upptaga det från Jordeböckerna uteslutna namnet Kyrkoberg."

Det blev Pehr Ersson och Jonas Jacobsson i Sandvik som återupptog Kyrkberget. Den 21 februari 1861 sålde Pehr sin hälft till Jonas som alltså blev ägare till hela nybygget. Då Kyrkbergs by var över 60 år gammal, kom den första verkliga jordbrukaren dit, Det var Jacob Jonsson från Sandvik.

Dokument 1, Dokument 2, Dokument 3

Avskrift av brev:

"Kyrkberg insynades år 1799 av de båda bröderna Philip Simonsson och Carl Nathanaelsson i Luspen. Följande personer tycks ha bott i Kyrkberg från början:

Pehr Pehrsson från Burträsk finns där 1800 - 1804. Flyttade till Lycksele.

Jon Olofsson 1804 - 1809.

Johan Johansson, son till Johan Eriksson Stolts i Stensele, kom 1810 från Näsvattnet. Hustrun Catharina Andersdotter (ej Magdalena!) från Anundsjö. Flyttade från Kyrkberg till Östervik där Catharina dog.

Erik Joelsson bodde i Kyrkberg 1819 - 1826.

Johan Johanssons bror Erik, över 50 år gammal och ogift , följde med från Näsvattnet till Kyrkberg.

Om Catharina Anddersdotter född 1792 vet man att hon kom till Stensele 1792 som piga. Fick 1794 dottern Christina Catharina med Johan Johansson. Gift med honom 1795.

Jacob Jonsson 1832 var son till Jonas Jacobsson född 1806 i Norrdal och Anna Catharina Ersdotter född 1807. Denne Jonas Jacobsson var son till Jacob Hansson född 1778 i Skarvsjön och Catharina Jonsdotter född 1767 som var dotter till Jon Jonsson Hasselquist född 1734 från Jämteböle i Umeå socken. Catharina var först gift med Jon Danielsson från Burträsk."

Pauträsk

I den täta gran och björkskogen på norra sidan om Pauträsket och en halv mil från sjöns östra ända utsynades 1763 åkerjord för två nybyggare. Det var svågrarna Lars Larsson och Johan Jonsson.

De odlade sin jord, bärgade de många fina slåttesmarkerna och blev med tiden välbärgade. Då Johan Jonsson 1795 delade sin lösegendom mellan barnen, hade han 2 hästar och 16 kor. Men ingen av sönerna eller mågarna till de båda första nybyggarna ville stanna i Pauträsk och övertaga föräldrarnas väl upparbetade jordbruk. I stället spreds de åt olika håll, och många av dem fick kämpa hela livet med stor fattigdom. Nybruken i Pauträsk övertogs av Nathanael Andersson och Jonas Jonsson, båda från Burträsk.

Jonas Jonsson ansökte 1816 om syn och uppskattning av alla till Pauträsk by hörande åkrar och ängar, "på det Sökanden som besitter lika stor skatt som dess Granne måtte komma i åtnjutande af sin tillständiga rätt". I anledning härav förrättades den 26 och 27 juni 1816 grundlig undersökning, och jämkning mellan åborna företogs. Den 10 augusti 1815 fick Jonas Jonsson tillstånd att klyva hemmanet. Den som blev åbo på den utklyvna delen skulle få 10 års frihet från socknens "efter röktalet belöpande inbördes onera af hvilken beskaffenhet som hälst". Syneförrättning hölls den 27 juni 1816:

"Ny Gårds Tomt blef utsedd för Jon Jonsson på en högländt kulle å norra sidan om Pauträsk Sjön wid pass 800 a 900 alnar i nordwäst från gamla Bohlstaden, hwarest Åkerjord, bestående af medelmåttigt grof sand men mycketstenbunden, är worden synt till en widd af Tolf Tunneland."

Samma dag utsågs också ny tomt med åkerjord åt Nathanael Andersson:

"Uppå Nathanael Anderssons anhållan blef ny Gårds Tomt utsedd åt honom till nordwäst från Jon Jonssons nya Bohlstad å en högländig och för ändamålet tjenlig kulle, hwarest äfwen blifwit utsynt Åkerjord, bestående af medelmåttig grof men mycket stenbunden sand till en areal widd af 8 Tunnland 18 kappeland, hwarförutan, emellan denna och Jon Jonssons nya Åkermark, blifwit utsynt lika beskaffad jord till 2 Tunnland 6 kappeland."

Den 8 augusti 1821 beviljades Nils Andersson (Jonas Jonssons måg) införsel uti det 1/8 mtl kronohemman i Pauträsk som hans hustru Catharina Jonsdotter innehaft och till sökanden upplåtit.

Jonas Jonsson sålde den 10 januari 1822 hälften av sitt hemman till Matts Pehrsson i Hedmark, men två veckor senare lät Matts pigan Eva Christina Jonsdotter övertaga denna del på 1/8 mtl, sedan hon erhållit Anders Pehrsson i Byssträsk och Israel Nilsson i Mårdsele som borgemän.

Den 27 december 1824 erhöll Anders Gustaf Nathanaelsson och Olof Andersson införsel i var sin tredjedel av Nathanael Anderssons hemman, och 1830 fick Carl Fredrik Nathanaelsson sin del. Vid huse- och ägosyn 1831 påpekas att mulbetet är gott men fisket svagt.

Lappmannen Anders Andersson Uttjek och hans hustru Elisabet Nilsdotter testamenterade 1831 renar, silver och annan egendom till Olof Andersson och Carl Fredrik Nathanaelsson som förband sig att sköta de gamla barnlösa samerna intill döden.

Carl Fredrik upplät 1833 sin rätt till 1/3 av hemmanet åt Anders Nilsson i Bastuträsk för 500 Rdr Rgs men stannade kvar som landsbonde. Avlidne Nathanael Anderssons hemman som kunde vinterföda 6 hästar, 27 kor och 50 får fick klyvas i tre lika delar enligt utlag av K B den 6 april 1833. Den 25 januari 1836 fick Carl Fredrik Nathanaelsson tillstånd av K B att inrätta fäbodar 1/4 mil i sydost från Pauträsk by och att få begagna mulbetet i Björkliden och Ekorrliden.

Anders Schriver och Catharina Magdalena Nathanaelsdotter sålde 1835 sina kreatur (8 kor, en tvåårig grå häst samt 5 får) till brukspatron O. R. Meuller i Umeå för 210 Rdr Rgs.

Anders Israelsson och hans hustru Eva Christina Jonsdotter sålde den 14 februari 1831 hemmansdelen 1/16 mtl nr 2 i Pauträsk till Anders Gustaf och Carl Fredrik Nathanaelssöner samt Olof Andersson "för en betingatt köposkilling ett Tusende Nio hundrade Rixtaler Rixgäll".

I ett mål 1837, där Carl Fredrik Nathanaelsson kärar till Anders Schriver angående återbekommelse av persedlar som Schriver tagit, meddelades att Schriver vid påsktiden 1836 begivit sig nedåt landet där han alltfort vistades på okännd ort.

Häradsrätten medgav 1837 att Carl Petter Granströms hemman 3/16 mtl Pauträsk fick klyvas i två lika delar mellan Granströms barn Johan Carlsson och Anna Brita Carlsdotter.

Bergnäs

Dombok för Lycksele 1824 uppger att Bergnäs nybygge upptogs 1803. Insynare måste ha varit Jonas Jonsson i Pauträsk. Då hans äldste son Nathanael gifte sig, slog han sig ned i Bergnäs. 1817 tillerkändes han ytterligare 5 års skattefrihet.

En vinternatt 1819 rasade en eldsvåda hos Nathanael, då han förlorade nästan all sin egendom: mangårdsbyggnad, en mindre stuga, ladugård, stall, en stor och en liten foderlada, källarbod, häst, köroxe, sju kor, tre kvigor, 20 får, åtta getter, råg och korn samt böcker och husgeråd.

Vid skattläggning 1824 säges Nathanael ha en häst och fem kor; mogen säd erhålles ganska sällan. Nybygget taxerades till 1/8 mantal med 40 skill. banco i årlig skatt.

I resolution från K B den 10 nov. 1825 får Nathanael införsel i upptagna nybygget Nya Bergnäs med 20 års frihet. I västra lutningen av berget nära norr om åkerhägnaden hade fem tunnland åkerjord intagits. Fisket och mulbetet var förmånligt.

Kronofogde P. Forssell anmäler vid jordrannsakning 1851 att Gamla och Nya Bergnäs har sammanslagits.

Källor:
Personligt brev till Algot Walfridsson från Ossian Egerbladh,
den 27/8 1968.

Ossian Egerbladh
Ur lappmarkens Bebyggelsehistoria, Del X
STENSELE
1741-1860

"Hänna ska vi bo"
Från Forn-Uman till Stensele och Storuman
Hembyggdskommitén
ISBN 91-7970-673-8